Jag är stolt...
Barnen har gått till skolan och jag sitter med en kopp te och grunnar...och jag blir alldeles varm i kroppen av en tanke. Tänk att jag och Linnéas pappa, som bor i Norge, lyckats hålla en så fin vänskapsrelation trots att vi inte lever tillsammans.
Att vi båda jobbar för att vår dotter inte ska behöva slitas mellan oss, det är jag stolt över!
Linnéa konfirmerade sig i april och vi kunde alla samlas. Både Norge och Sverige :)
En hel drös med viktiga människor i Linnéas liv närvarade och gjorde hennes dag fullkomlig. Gamla vänner och nya vänner....förtid och nutid i en salig blandning men alla lika viktiga.
Linnéas pappas nya tjej som blivit en viktig person i Linneas liv och min sambo som även han är en stor del i hennes vardag och liv. Alla samlade för Linnéa.
Det tycker jag är fantastiskt!!!
Människor som aldrig träffats tidigare pratade med varandra som vi alla var en enda stor familj...och kanske vi är det på nåt sätt. Kanske Linnéa binder oss ihop till en jättestor familj där vi alla respekterar varandra och vill varandra väl.
Jag ryser av välbehag!
Jag vet att det är tufft för många när det gäller relationen till barnens andra förälder...och jag dömer ingen! Men jag är stolt över att vi lyckats med just det här, det här som kanske är det viktigaste i Linnéas liv...relationen mellan hennes mamma och pappa samt hennes egen relation till sin pappa...det är värdefullt!
Jag vill tacka alla viktiga personer i Linnéas liv. Jag vill att ni ska veta att ni är värdefulla för henne även om det ibland kan gå flera månader mellan besöken!
Ni behövs! :)
Ska heller inte glömma bort min gamla farmor som inte kunde närvara men som även hon fyller en viktig plats i Linnéas liv.
Dagens tips: Var rädd om människorna i ditt liv!
2 kommentar(er)
